Samtidens idéer och ideal
Intresset för människans psykologi utvecklades under realismens och naturalismens tid. Detta ger sig i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas till känna, i den psykologiska skildringen av förbrytaren och dennes natur. Han skapar ett mer komplext sammansatt personporträtt, och därmed alltså ett mer psykologiskt trovärdigt utredande.
Bokens upplevs vara satt i den aktuella tiden för skrivandet, och överensstämmer därför med dåtidens Sverige. Sekelskiftet var urbaniseringens tid. Staden och dess karaktär kom att få en större roll i det svenska samhället, och därigenom också kulturen. Söderbergs gedigna skildring av staden Stockholm genom Glas promenader, är därmed en stark tidsmarkör, och en återspegling dåtidens ideal.
Dessutom ägnar Söderberg stor uppmärksamhet åt att skildra den yttre miljön, vilket var typiskt för litteraturen under sekelskiftet. Den tekniska utvecklingen inom fotograferingskonstens gav exakta avbildningsmöjligheter, vilket likt mycket annat satte sina spår inom kulturen.
Många av de filosofiska resonemang Söderberg framför kan kopplas till existentialismens och i sin tur den kontinentala filosofiska grenen som växte under 1800 & 1900-talet, där många frågor som tas upp var centrala i de kretsarna. Dessutom nämner huvudkaraktären flera namn som kan kopplas till det samtida kulturella samhället, så som Schopenhauer, filosof, Dostojevskij, Zola & Strindberg, alla tre författare under den realistiska/naturalistiska epoken.
Litterär epok
Doktor Glas tar avstamp från den naturalistiska litterära epoken. Viktigt för naturalisterna var att litteraturen skulle skapa diskussion, med det skrivna ville man sätta samhället under debatt, vilket alltså Hjalmar Söderberg också eftersträvade med sina kontroversiella resonemang i Doktor Glas. Man väjde inte heller för de mer obehagliga sidorna av mänskligt liv, för det smutsiga och fula; liksom Söderberg gör med frågor kring mord, abort, dödshjälp men även sitt förakt mot sex.
I enlighet med realismens ideal, där boken alltså också har ursprung från i och med de många likheter som finns mellan naturalism och realism, försöker Söderberg skildra verkligheten objektivt genom att låta sina gestalter komma till tals, i stället för att låta berättaren kommentera handlingen.
Intertextualitet
Många paralleller finns att dras mellan Hjalmar Söderbergs Doktor Glas och den litet tidigare Fjodor Dostojevskijs Brott och Straff. Den här kopplingen är inte omedveten från Söderbergs sida, då han ett par gånger till och med nämner Dostojevskij och hans karaktär Raskolnikov. Gemensamt är diskussionen huruvida ett mord kan vara berättigat, beroende på i vilket syfte det begås. Det som skiljer de två verken åt i frågan är syftets perspektiv. Dostojevskijs Raskolnikov för rationella idéer om ekonomisk nytta för individen såsom samhället, medan Söderberg går in på det emotionella motivet.
Kommentera