naturrealism.blogg.se

Bokanalys - Doktor Glas

Doktor Glas är en roman skriven av Hjalmar Söderberg, boken är skriven som en dagbok där man ständigt får följa Doktor Glas eländiga vardag. Romanen gavs ut 1905, boken utspelar sig i vår huvudstad Stockholm runt 1900- talets början. Doktor Glas är ett av Hjalmar Söderbergs främsta verk. Romanen gjorde ett stark intryck då den gavs ut, och är idag en av dem klassiska romanerna i svensk litteratur.

Bokens innehåll samt Hjalmars skickliga sätt att skriva gör att romanen är lika aktuell idagens samhälle som den var när den först kom ut. Vad som är rätt och vad som är fel är något som ständigt debatteras och diskuteras. Bokens handling kommenterar just sådana frågor, vad är egentligen moraliskt rätt och inte? Hjalmar Söderbergs bok Doktor Glas blir därför en tidlös roman som kommer att leva vidare igenom historiens tid.

Karaktärer

Romanens handling kretsar kring tre personer, en huvudkaraktär och två bikaraktärer. Doktor Glas är huvudkaraktären och den person som handlingen berättas utifrån. Pastor Gregorius och Helga Gregorius är de viktigaste bikaraktärerna som också de har en central och viktig roll för handlingen.

Doktor Glas är en person fylld av pessimism och vemod. Man får tidigt i boken en uppfattning om att Doktor Glas har en viljelös inställning till livet och tycks se problem i det mesta. Han beskrivs vara väldigt ensam, utan vare sig vänner eller väninna. Han verkar vara en dyster läkare som har blivit dränkt av sina patienters bekymmer.

Jag sitter vid mitt öppna fönster nu och skriver detta - för vem? För ingen vän och för ingen väninna, knappt för mig själv ens, ty jag läser icke i dag vad jag skrev i går och kommer icke att läsa detta i morgon. Jag skriver för att röra min hand, min tanke rör sig av sig själv; skriver för att döda en sömnlös timme. ( sida 12 paragraf 3 )

Doktor Glas nedstämmande ton och deprimerande tankar speglar av sig i hans vardag och personlighet, den uppfattningen stärks desto längre in i boken du kommer.

Beskrivningen av Doktor Glas sker via hans sätt att agera och uppföra sig, förhållandet mellan vad Doktor Glas säger och gör och hur hans omgivning väljer att agera och reagera mot det utgör en stor del av den beskrivande bild man får av Doktor Glas.


Omgivningen och personer beskrivs utifrån Doktor Glas ögon. Han beskriver miljön och dem personer som är runtom honom väldigt utförligt och detaljrikt. Honom själv beskriver han däremot inte särskilt utförligt, han diskuterar dock väldigt mycket med sig själv om vad han själv tycker om sig, men man får inte veta hur andra ser på honom. Detta ger utrymme för läsaren att själv fundera och tolka hans agerande för att förstå hans personlighet.

Paret Gregorius, bikaraktärerna, beskrivs även de utifrån huvudpersonens ögon. Bikaraktärerna beskrivs med mycket detaljer, utförliga utseende och status beskrivningar ges till läsare av Doktor Glas. Vad Doktor Glas själv tycker om bikaraktärerna är också något som framförs väldigt tydligt, hans relation till paret Gregorius är en vital del för läsaren och bokens handling.

Han såg ohygglig ut, medan jag talade - han fick ett slags färg i ansiktet, men ingenting rött, bara grönt och gredelint. Han var så förfärligt ful att se på, att jag måste vända mig bort. Jag gick till det öppna fönstret för att få en smula frisk luft i lungorna, men det var nästan mera kvavt ute än inne. ( sida 54 paragraf 2 )

Citatet ovan beskriver ett besök som pastor Gregorius gjorde på Doktor Glas’s mottagning. I denna situation blir det väldigt tydligt för läsaren att beskrivningar sker via Doktor Glas. Liknande situationer förekommer vid flera tillfällen i boken och den bild som läsaren får av personerna som befinner sig i Doktor Glas omgivning sker just vid liknande tillfällen som citatet ovan visar. Man kan säga att beskrivningar sker via monologer som Doktor Glas leder.

Typiska stildrag

Analyserar man litteraturalstrets stildrag så finner man snabbt typiska likheter som är specifika för den litterära epok som verket är skriven i. Doktor Glas är skriven i den tid då naturalismen var aktuell. Naturalismen var en litterär epok där författarna lade stort fokus på detaljer i deras skrivande, de ville att läsaren skulle uppleva allting, därför blev detaljrikedommen väldigt stor i verk från denna tid. Att författarna skrev deras verk som följetonger blev också allt vanligare under realismen och naturalismen, de delade upp verken i kapitel där de ofta stävade emot att avsluta varje kapitel på ett sätt så att läsaren skulle bli nyfiken och vilja läsa mer.

Dessa signum är väldigt påtagliga i Hjalmar Söderbergs verk Doktor Glas. Verket är skrivet på ett väldigt målande och inlevelsefullt sätt. Boken är också uppbyggd på ett följetongs liknade sätt, där varje ny dag i dagboksromanen Doktor Glas blir som ett nytt kapitel.

Jag vet inte hur länge jag stod där orörlig som en bildstod. En vattrad skyhimmel, svagt genomskimmrad av månsken, rörde sig över mitt huvud långsamt som ett fjärran landskap. Jag frös. Gatan låg tom. Jag såg en nattvandrerska komma fram ur mörkret och närma sig. Kommen halvt förbi mig, stannade hon, vände sig om och såg på mig, med hungriga ögon. Jag skakade på huvudet: då gick hon och blev borta i mörkret. ( sida 167-168 paragraf 2 & 1 )

Citatet ovan är ett av många exempel på bokens detaljrikedom, när ett händelsförlopp beskrivs så nöjer man sig inte med att enbart beskriva händelsen i sig, mycket av fokuset ligger på omgivningen och det som sker runtom händelsens centrum. Man skulle kunna beskriva samma händels som citatet ovan gör mycket mer koncist, men tackvare att boken innehåller mycket detaljer så bjuds läsaren på chansen att leva sig in i texten och bli en del av den. Att författarna under realismen och naturalismen började skriva på ett sätt som var intressant för läsaren kan i hög grad bero på att kyrkans makt försvagades avsevärt under dessa litterära epoker. Detta betydde att författarna inte längre, lika strikt, behövde förhålla sig till vissa gränser och ramar när de skrev. Det resulterade i att böckerna blev mer inbjudande för läsaren.

Jag upplevde personligen att man levde sig in boken, vilket gjorde det svårt att sluta läsa. Anledningen till att jag kände så medan jag läste, tror jag till stor del beror på verkets uppbyggnad och hur det är skrivet.

Samband mellan verket och idéströmningar i dåtidens samhälle

Under den tid då naturalismen var aktuell, ville man undersöka delar av samhället och människan som man tidigare inte haft mod att utforska. Under den här tiden beskrevs alla sidor av livet, man visade inte bara upp den fina och glamorösa sidan av livet. Man förbisåg alla moraliska pekpinnar och lät sig själv spekulera i frågor man tidigare inte fått eller haft viljan att undersöka.

Enligt mig är verket, Doktor Glas, ett typexempel på hur det kunde vara och se ut i ett samhälle under naturalismens tidsepok. Verkets innehåll diskuterar vad som egentligen är moraliskt rätt och inte. Detta yttrar sig på flera olika vis i verket.

Jag griper icke in var gång jag ser en fluga i ett spindelnät, ty spindlarnas och flugornas värld är icke min, och jag vet att man måste begränsa sig, och jag tycker inte om flugor. Men om jag ser en liten vacker insekt med guldskimmrande vingar i nätet, då river jag sönder det och dödar spindeln om det behövs, ty jag tror inte på att man inte får döda spindlar. - Jag går i skogen; jag hör nödrop; jag springer efter skriket och finner en man i begrepp att våldföra en kvinna. Jag gör naturligtvis vad jag kan för att befria henne, och om det blir nödvändigt, dödar jag mannen. Lagen ger mig rätt att döda en annan blott till nödvärn, och med nödvärn menar lagen blott värn i yttersta nöd för eget liv. Lagen tillåter mig icke att döda någon för att rädda min far eller min son eller bästa vän, och icke för att skydda min älskade för misshandel eller våldtäkt. Lagen är löjlig, kort sag, och ingen anständig människa låter sitt handlingssätt bestämmas av den. ( sida 103 paragraf 1 )

När huvudpersonen Doktor Glas hade denna monolog med sig själv, som citatet ovan demonstrerar, kunde jag snabbt dra paralleller med det han sade och hur jag tror man kan ha tänkt i det verkliga samhället då verket skrevs. Här trotsar Doktor Glas alla tänkbara moraliska tankebanor och klargör att man ska tillåtas att mörda någon för att rädda en annan.

Textutdraget ovan ger prov på hur väl verket, Doktor Glas, speglar dem idéströmmningar som existerade i samhället under tidsepoken naturalismen. I detta textutdrag tror jag att författaren bestämt vill försöka nå ut till sina läsare att de ska bortse alla moraliska tankebanor och få dem att upptäcka sidor av sig själv de tidigare inte vågat utforska, tillexempel att det kan vara acceptabelt att mörda någon om man har som avsikt att hjälpa någon annan.

Att mörda någon ser nog de flesta som något hemskt och inget man vill tänka fundera över, men under tidsepoken naturalismen tror jag att avsikten med själva mordet avgjorde om det var en hemsk eller en god gärning. Detta tror jag Hjalmar Söderberg hade som avsikt att lyfta fram till debatt, med sitt verk Doktor Glas.

Avslutning

Hjalmar Söderberg lyckades med sitt verk Doktor Glas att spegla det dåtida samhället på ett utmärkt sätt. Jag tror att Hjalmar Söderberg lyckades förmedla det han ville med sin bok, att väcka en debatt som berörde tabu stämplade områden i människans liv, främst frågor rörande mord. Verket fick mig att fundera och resonera i frågor som jag tidigare inte gjort, medan jag läste den. Doktor Glas är ett prov på Hjalmar Söderbergs litterära skicklighet, och ett verk som kommer att leva kvar hos oss i århundraden.