Vid tiden för publicering kan anas att Doktor Glas utgjorde en skönlitterär provokation. Abort och dödshjälp var, och är fortfarande till viss del, kontroversiella frågor som väcker många känslor. Trots det ges inte intrycket att Söderbergs verk i ursprung var polemiskt laddat, inte skriven för att uttrycka en åsikt i frågorna. Detta då Glas liv, eller någon annans för den delen, blir bättre av dennes dåd, men kanske inte heller sämre. Han får inget straff, men heller ingen belöning, varför ingen riktig åsikt uttrycks om hans handlande. Istället, om man låter bli att förknippa författaren med de åsikter hans protagonist har, är Doktor Glas en tankeväckare, likväl kanske som ett undersökande av det mänskliga psyket. Genom boken får författaren läsaren att reflektera- hur lätt är det egentligen att dra gränsen för vad som är rätt och fel? Vem är det som avgör? Kanske är det just denna insikt författaren vill att läsaren ska komma till Intressant är också frågeställningen varför Söderberg valt att skriva ur ett dagboksperspektiv. Kan tänkas att den intima och subjektiva skildringen av en människa som en dagbok utgör förstärker författarens budskap; det är lättare att sympatisera med doktorn än med prästen- trots att det är doktorn som faktiskt ”gör fel” och begår ett mord. Dessutom utgör den vinklade personbeskrivningen ett rum för ännu mer tanke, där författaren inte direkt tvingar till en absolut karaktär. Läsaren lämnas själv att fylla i och ta vid där författaren utelämnar information. 

Kommentera

Publiceras ej